Från riksdaler till kronor

I montern visas ett urval av de mynt och sedlar som gavs ut under perioden 1777–1873. Perioden inleddes med införandet av Gustav III:s så kallade myntrealisation, valutareform, som beslutats 1776. Riksdalern var huvudmynt och delades in i 48 skillingar. Skillingmynt började emellertid slås först 1802, före dess slogs kopparmynten 1777–1778 i valörerna öre silvermynt och öre kopparmynt. 2 öre silvermynt, eller 6 öre kopparmynt motsvarade 1 skilling.

Eftersom Gustav III lät prägla få kopparmynt blev det brist på skiljemynt. Av den anledningen började polletter präglade för Stora Kopparbergs Bergslag att cirkulera utanför Bergslagets handelsområde och gälla som mynt i hela Sverige. Dessa polletter kallas myntpolletter. I och med unionen med Norge 1814 lade Norge till kungatiteln på mynten.

1855 ändrades mynträkningen när man införde decimalsystemet. Huvudmyntet blev riksdaler riksmynt som delades in i 100 öre. I samband med detta upphör kopparmyntningen och ersätts av bronsmynt.

1868–1872 präglades ett guldmynt kallat Carolin –10 francs vilket motsvarade samma mynt inom den latinska myntunionen som inrättats 1865 och i vilken länderna Frankrike, Belgien, Italien och Schweiz ingick.

1873 genomfördes den myntreform som gav det gällande myntsystemet i Sverige, där huvudmyntet är krona som delas in i 100 ören. Samtidigt ingicks myntunion med Danmark och två år senare med Norge – den skandinaviska myntunionen. När det nya myntsystemet infördes var huvudmyntet 10 kronor i guld och varje tiokrona skulle innehålla 1/248 kilo fint guld. Den högsta kronvalören var 20 kronor i guld och den lägsta öresvalören var 1 öre i brons.

Riksgäldskontoret och parallell sedelutgivning

Riksgäldskontoret inrättades 1789 för att skapa ordning på statens finanser. När Gustav III startade krig med Ryssland behövdes mycket pengar, men kungen hade lovat att inte tvinga Ständernas bank att trycka nya sedlar. Istället fick Riksgäldskontoret stå för fiolerna och ge ut riksgäldssedlar. Dessa cirkulerade parallellt med sedlarna från Ständernas bank, från början till samma värde. Men riksgäldskontoret gav ut så många sedlar att de föll offer för inflation. Värdet sjönk på riksgäldssedlarna, och därmed trängdes de vanliga banksedlarna ut ur cirkulation. Inte förrän 1836 drogs de sista riksgäldssedlarna in och de avskaffades helt 1846.

1800-talets sedelutveckling

De svenska sedlarna förbättrades drastiskt under 1800-talet. Allt från papper till tryckteknik förändrades liksom färgsättningen. I början av seklet skiljer sig intet från föregående århundrade. Papperet är förhållandevis enkelt och enfärgat. Trycket utförs med så kallad högtrycksteknik, eller boktrycksteknik med typer av trä eller bly. Säkerheten hos sedlarna ligger främst i vattenmärket och banktjänstemännens underskrifter i kombination med hot om hårda straff.

Vid Riksbankens eget pappersbruk i Tumba utvecklades ett nytt sedelpapper bestående av tre lager, varav det mellersta var färgat beroende av vilken valör det skulle användas till. Samtidigt infördes ny tryckteknik i form av s.k. djuptryck – eller koppartryck.  De första sedlarna av denna nya typ infördes 1835. Först var sedeltrycket enbart svart men under andra halvan av 1800-talet användes alltfler färger.

Sveriges Rikes Ständers Bank byter namn 1866 i samband med den parlamentariska reformen där tvåkammarriksdagen införs. Redan innan var det vanligt att i dagligt tal prata om banken som “Riksbanken”, och trots visst motstånd beslutar riksdagen att banken ska heta Sveriges Riksbank.

Privatbankernas sedlar

En egenhet i Sveriges finansiella liv under 1800-talet är de många privatbankerna och deras sedelutgivning. Riksbanken hade svårt att nå ut i hela landet och välkomnade inledningsvis de privata initiativen. Som mest var banksedlar från ett femtontal banker i cirkulation samtidigt parallellt med Riksbankens egna sedlar. För Riksbankens del var det en fördel eftersom privatbankerna stod hela risken själva ifall något gick snett med verksamheten.

Riksbanken fick monopol på sedelutgivning först 1904 och upphörde samtidigt att konkurrera med affärsbankerna vad gällde ut- och inlåning till allmänheten. I och med en ny riksbankslag 1897 blev Riksbanken en centralbank i modern bemärkelse, det vill säga att kundkretsen var banker och finansinstitut eller motsvarande – inte privatpersoner.

Visa mer